tisdag 28 september 2010

Chockad o ledsen!


Efter att ha haft en helt fantastisk dag med sol o friskluft på jobbet. Fika hos finaste Sara o en mysig stund i lekparken med Celine så hann jag bara komma hem så fick jag veta att pappa har cancer. :-(
Vi visste att det va nått som va fel.... men inte cancer!!!! Jag hatar den sjukdomen. Den har tagit ifrån mig flera stycken som jag älskar. Men den ska FANIMEJ inte få ta min älskade pappa.
Jag ringde pappa på en gång o han lugnade mig o sa att det inte spridit sig o att operation är bokad. Men jag kan inte få det att lugna sig i huvud o mage! Bara ordet är så hemskt att jag har svårt att inte oroa mig.
Min pappa är den starkaste jag känner. Jag vet att han kommer klara detta!!! Mamma, jag o mina bröder. Våra barn o deras mammor o pappor kommer göra allt som står i vår makt för att hjälpa pappa... ja och mamma genom detta!!!

Jag älskar dig pappa!!! ♥♥♥

måndag 27 september 2010

Ja jag är 35 år, snart 36 faktiskt!! :))


Men jag känner mig inte en dag äldre än 25! ;-D
Jag är barnsligt kär, löjligt lycklig och njuter av allt som händer just nu!!
Men känner att inget av det jag skriver här är så barnsligt som att lämna en kommentar Anonymt!! ;-) Stå upp för den du är istället. Det gör jag!!

Våga vägra bli tant!!! Wiiiiiiiiiiiii!!

//Linda

lördag 25 september 2010

Ett första möte! :)




Idag, lördag träffades äntligen min lilla Celine och min älskade Daniel. Och det kunde inte ha gått bättre. Det var perfekt timing, alldeles lagom länge o båda två var helt fantastiska. Nog jag som var mest nervös. :)) Vi gick o shoppade lite, käkade lunch tillsammans och sen skjutsade Daniel ut oss i sin nya bil till mor o far i sura. Där blev det fika och bara allmänt jättetrevligt. Jag är så lyckligt lottad, att få träffa en sån fantastisk människa som Daniel och att hans hjärta rymmer både mig, mina barn och hela min familj. Nu ska jag njuta av en lugn o skön lördag tillsammans med mina föräldrar o mina fantastiska barn.

Trevlig helg allesammans!

torsdag 23 september 2010

Och så var det höst igen!!

Ett år efter separation o skilsmässa så lever jag livet som jag aldrig trodde jag skulle uppleva det. Med kärlek, vänskap, jobb o träning så känner jag mig mer levande än någonsin. Kevin bor nu hemma hos mig igen o pusselbitarna faller på plats en efter en. På måndag börjar jag mitt nya jobb o det känns otrolig spännande o roligt.
Dagarna med min kärlek Daniel ger mig styrkan att orka ta tag i alla måsten som jag tidigare förbisett. Han är den finaste o tryggaste man jag någonsin träffat. Och med honom vid min sida så kan jag övervinna alla hinder som kommer min väg. Ja va fan, det kan jag även utan men ni förstår vad jag menar.
Ser nu fram emot en solig höst, kall o härlig vinter tillsammans med mina nära o kära.