Solens strålar har börjat värma oss.... sakta men säkert börjar vi tina upp. Sakta men säkert börjar vi krypa ur våra mörka hålor. Människorna rör sig utåt för att möta varandra, för att möta solen, för att möta kärleken. Hösten, vintern har tagit kål på ork o på känslor. På engagemang o på målmedvetenhet. Men det jag sett de sista dagarna får mig att våga tro igen. Tro på att människor vill, vill leva!! För sig själva, för varandra, tillsammans o ser varje dag som ett nytt oskrivet blad.
Det va länge sedan jag skrev nu, jag har mött många kommentarer, mycket åsikter. De flesta väldigt positiva, men inte alla o pga det så la jag ner mitt skrivande.
Men med solen så kommer styrkan, o känslorna o hela livet tillbaks. O jag känner att jag varit tyst tillräckligt länge nu. :-)
Den starkaste känslan för mig just nu är kärleken till mina barn, med min egen styrka så kommer tryggheten som mamma växandes. Jag är inte rädd för att uppfostra mina älskade änglar själv. Jag vet att jag klarar det!!!! :-)
Kärleken till mitt jobb, min älskade "syster" Jaana som hjälpt mig att hitta mig själv. Som tror på mig i alla lägen o peppar mig o delar m sig av sin gränslösa kärlek.
Kärleken till min FANTASTISKA familj! Oooo vad vore jag utan er.
De sista dagarna har jag även funnit en person som kommit att betyda otroligt mycket för mig. Han får mig att skratta, får mig att tycka om mig själv. Han lockar fram buset i mig. Våren gör underverk m människan, m känslorna. Tänk va en kaffe nere i hamnen kan göra. Tänk va lite skitsnack i en halvfärdig båt kan leda till. :-)
Ser fram emot en UNDERBAR sommar m mycket skratt, kärlek, känslor, lek o bus. Ut i solen med er! Dansa, skratta, fika, busa, lek, njut o älska!!!
Im back! Big time!! :-)
Linda
